jag har inte riktigt fattat att det är sommarlov än, det har inte riktigt sjunkit in. jag vet faktiskt inte varför. förra året kommer jag ihåg att jag hade en sån jävla sommarkänsla, jag kände mig helt sjukt fri och livet var underbart (typ). nu känns tanken att det är sommar lov bara overklig och lite konstig.
mest tror jag nog att det är för att dom här sista veckorna gått så jävla snabbt. det känns som om det var några dagar sen jag satt på praon och var överlycklig att det bara lite över en månad kvar till sommarlovet.
jag kanske börjar växa upp lite också. för egentligen, hur jävla speciellt är sommarlovet? visst, man är ledig från skolan, men varför är det så fantastikt? visst, man kan, eh, typ festa på vardagarna, och då är ju livet underbart! (och det är inte det att det inte är skönt att inte gå i skolan, men ni get my point). nej, men seriöst, är det bara jag som är cp och tycker att sommarlovet att överskattat, eller håller någon med mig? (jag förväntar mig inget svar, ingen läser ju ändå så skitsamma).  och det är inte det att jag inte älskar att ha sommarlov, för det gör jag. det är underbart och typ ännu mer underbart. men det känns bara.. konstigt.